Ute och promenerar med mina hundar (Mira/Pascal), Jag har dom alltid lösa då jag ändå bor på landet.
Hinner inte mer än att blinka så är Pascal plötsligt borta?
Letade för fullt och bokstavligen skriker efter honom i minst en kvart.
Så får jag syn på honom, allra längst bort inne i en kohage fullt med kor.
Där står han, mumsar i sig mängder med koskit och ser allmänt nöjd ut.
Ropar och ropar men ingen reaktion över huvudtaget.
Och som löken på laxen, upptäcker jag såklart en tjur som går emot Pascal, i något slags försvar gentemot kossorna antar jag!?
"Vad gör jag nu? Jag ropar ännu högre, men kommer han? Nej!"
Jag grips verkligen av ren panik, greppar tag om elstängslet (utan att tänka efter) och hoppar över.
Och jag får mig en sådan ordentlig kyss så du anar inte!
Men det slutar inte där!
Väl över stängslet snubblar jag till och fläskar ner hela röven i all lera och koskit..
Springer iallafall och hämtar Pascal och går hem.
Det som skulle blivit en trevlig och mysig kvällspromenad, blev istället en extra dusch för mig och Pascal, en tvätt med mina kläder och skor, och ett vansinnigt fruntimmer!
Med andra ord, allt blir inte alltid som man tänkt sig 😉
Nu säger jag godnatt och önskar en bra dag imorgon!
Hörs imorgon, kisses!